Igårkväll bara släppte det. Varit lite deppig i ett par dagar nu och det har hänt lite jobbiga smågrejer som påverkat mig lite. Men det var först igårkväll, vid läggdags, som det verkligen släppte och jag låg helt ärligt och grät i några timmar tills jag somnade av utmattning. Det var jobbigt, men skönt. Om något legat å tryckt på insidan i några dagar kan de va skönt att få ut det. Så nu känner jag mig faktiskt väldigt mkt lättare, gladare! Har inte riktigt tillåtit mig själv att känna efter förrän igår, inte tillåtit mig att bli riktigt ledsen. Så det behövdes nog. Sen hade jag världens bästa som stöd också. Det var skönt, att prata med honom. Berätta allt. Få ur det ur kroppen. Även om vissa saker kan va jobbigt att berätta tror jag att det kan göra relationer starkare. Så det var skönt att prata med mitt hjärta, han är ändå bäst och jag är så glad över att han finns.

Idag ärjag somsagt ledig. Känner inte för att göra någonting. Är fortfarande lite down. Dessutom har jag livets mensvärk på det, ni minns väl hur hemsk jag skrev att den blir med min endometrios? Har redan spytt av smärta en gång inatt och det verkar inte vilja ge med sig. Så nu är jag fullproppad med starka, starka värktabletter. Nackdelen är att man (åtminstone jag) blir så trött av mkt värktabletter. Så jag kan inte ta föööör mkt heller för då sover jag bara. Blä :( ja som ni förstår är inte allt på topp idag. Ska sova lite till (gick upp med Ozcar kl halv sex å drack kaffe, drf är jag vaken såhär tidigt) och hoppas på att åtminstone magsmärtan släppt tills jag vaknar igen. Ett broken heart tar väl längre tid än så, men jag är redan gladare så förhoppningsvis går det snabbt ändå. Troligtvis är jag snart hel igen. Jag var ju trots allt ganska beredd på detta.

Detta inlägget kanske försvinner. Ville bara skriva av mig lite i stundens hetta. Kommer förmodligen ta bort det när jag läser det senare. Men ibland behöver man bara SKRIVA.

Nu ska jag sova så kmr det vara en roligare Lisa som skriver sen. Puss på er!