Godmorgon på er. Läget? Själv sitter jag invirad i en filt i soffan och dricker kaffe, ska alldeles snart börja göra mig iordning för att åka till skolan till KLOCKAN FYRA i eftermiddag. Segt, svar ja. Men nödvändig och intressant lektion på förmiddagen och samt obligatorisk på eftermiddagen so what to do...? Känner bara att min stackars kropp inte riktigt är redo för dessa hemskt långa dagar som pågår i ett par veckor framöver. Så jag gallrar ur vilka lektioner som är viktiga/oviktiga och går på de viktiga. Japp så får det bli. Fast å andra sidan är det värt att gå långa dagar ibland som träning inför sommarjobbet, då kommer det vara heltid utan någon som helst hänsyn till att jag är sjuk. Men jag klarar de, det vet jag. Dock vet jag att jag inte kommer orka med så mycket MER än jobbet så livskvaliteten sänks ju ganska brutalt av att jobba och sen bara på sin höjd orka slötitta på teve. Men det är bara för en period, får tänka att allt går i perioder. Har precis påbörjat en period av nedtrappning av tabletter. Tabletter jag behöver pga min sjukdom men som jag ska kunna åtminstone minska på nu när jag har en behandling som faktiskt fungerar nått så när. Nedtrappningen sker med hjälp av läkarna och den sker enligt ett visst schema för att slippa så mycket utsättningssymptom som möjligt men visstfan finns dom där till viss grad ändå. Jag är lite sån att ska jag göra det ska jag göra det ordentligt så jag trappade direkt ner till halva min normala dos. Tänker att jag får gå på denna dos tills de värsta symtomen gått över innan jag sänker ytterligare. Men det går bra för det mesta. Det är bara illamåendet jag avskyr. Illamåendet och yrseln som kommer lite titt som tätt. Och tröttheten som är här ständigt. Dock är jag rätt nöjd med mig själv över att ha minskat min dos till hälften så nu tänker jag ta det lite långsammare med nedtrappningen. Det är viktigt, annars kan man bli så brutalt sjuk. Och nedtrappning låter brutalt som ord, låter som en tablettknarkare men så är väl inte riktigt läget. Jag har helt enkelt ätit starka värktabletter för att kunna klara  av ett normalt liv utan att bli sängliggande av smärtor och nu när min behandling fungerar så behöver jag inte längre samma dos. Större än så är det inte. Men jag kommer inte på något bättre ord än "nedtrappning".

Inatt då, jag har inte sovit särskilt mycket. Detta beror på att lilla Lexi tagit hela sängen och skrikit högt när jag försökt flytta på henne och jag har inte hjärta att flytta henne då. Hon är ju min lilla bebis, klart hon också ska ligga bekvämt ;) och sen är det svårt att bli arg när en liten gosig sessa kryper upp och borrar sig in i halsgropen på mig när hon ska sova. Det är så jävla mysigt ni vet, att känna hennes små mini-andetag mot halsen och hennes varma mjuka päls. Eller päls vetjag inte eftersom hon är naken...men skinn. Klart man inte kan flytta på en sån liten gosis. Så hon får ligga där. Trycka ut mig ur sängen. Jag har ju det åtminstone mysigt. Det är den bästa stunden på hela dagen. Jag önskar bara att hon kunde lägga sig lite längre mot mitten av sängen istället för att trycka ut mig men nää. Vissa dagar är hon bestämd den lilla damen. Älskar henne så mkt att de gör lite ont i hjärtat. Världens mysigaste kisse. Önskar att ni alla fick uppleva den mysiga känslan jag får varje natt när hon lägger sig. Den är fantastisk. Om hon inte hade knött ut mig så dvs haha. Men de händer bara vissa nätter. Oftast ligger hon bara stilla och snarkar lågt mot min hals. DET är livskvalitet. Mys.

Måste fixa mig nu. Hörs sen från skolan. PUSS

Lillgrisen i soffan häromdagen. Behöver jag ens nämna att hon i skrivande stund ligger halvt om halvt PÅ min mobil? Haha