Funderat en del denna kväll. På hur oförutsägbart livet är. Om vi backar ett år och någon hade sagt till mig "vart ser du dig själv om ett år?" så hade nästan inget av det jag skulle ha sagt, ha stämt idag. Nästan inte en enda punkt alltså, förutom möjligtvis skolan. Eftersom att jag redan hade gått en termin i skolan, för ett år sedan, så hade jag antagligen sett mig själv kvar i skolan. Vilket jag är. Men det är väl i princip den enda punkten jag hade gissat "rätt" på, ifall man jämför med idag. Är inte det lite ironiskt att tänka på? Man har en plan, en tanke, idé och ingenting är som man förväntade sig när man väl kommer fram. Det är lite roligt. Men samtidigt skrämmande, för det betyder att jag inte kan ha någon aning idag om hur mitt liv kommer se ut om ett år.
Om vi backar bandet ännu längre, till gymnasietiden, och någon hade frågat vart jag såg mig själv om tre år, då hade jag nog inte haft många rätt. Jag trodde aldrig jag skulle läsa till sjuksköterska, jag trodde aldrig jag skulle skaffa en nakenkisse (som visat sig vara det bästa jag gjort), jag trodde aldrig att jag skulle få någon diagnos på min mage efter så lång tid utan. Ja, livet ändras och det blir aldrig som man tänkt sig och på sätt och vis kan jag tycka det är lite jobbigt. Jag tycker om att ha en plan och hålla mig till den. Men samtidigt är det lite spännande, att livet tar mig vart det vill. Jobbigt, men spännande.
Om jag skulle leva om mitt liv från studenten är det mycket jag skulle ändra på. Mycket jag skulle göra annorlunda, göra bättre. Mycket jag skulle lägga mindre energi på, och även mycket jag skulle lägga mer energi på. Men då hade jag inte varit där jag är idag. Så jag vet inte, kanske är det bra att man inte kan spola tillbaks, göra om. För trots mycket motgångar är jag bra mycket starkare som människa och bra mycket tryggare i mig själv än jag var för tre år sedan. Sen finns det ju alltid händelser jag önskar att jag sluppit genomgå.
Jag vet egentligen inte vart jag ville komma med detta inlägg. Ville mest bara dela med mig av mina funderingar, I guess. För ibland får man sig en tankeställare. Med facit i hand kan jag nog säga att det bara är EN händelse jag VERKLIGEN skulle vilja ändra på. Göra om, göra rätt. Mycket jobbigt har varit lärorikt på samma gång men det finns en sak jag verkligen önskar att jag hade sluppit gå igenom. Men det kanske jag ser annorlunda på om ett år, vem vet? Då har jag fått lite mer distans från det, det är nämligen en händelse som fortfarande påverkar mig, som fortfarande svider. Så det ska bli spännande att se, ett år från nu, ifall jag har samma tänk då eller om jag ser det som en bra erfarenhet och lärdom då. Det får vi se.
Nu ska jag ta mina filosofiska tankar och min nakenfis och gå och lägga mig. Hon har lagt sig som en halsduk runt min nacke just nu och stensomnat så det är nog dags. Godnatt på er! Puss
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar