Är hon vaken, kanske ni undrar. Ja, hon är vaken och hon har börjat vakna till liv igen. Imorse var inte vackert kan jag säga. Inte alls. Kände mig som ett litet barn som ville lägga mig och gråta, skrika lite och kanske slå i väggen när jag förstod att klockan ringde. Och att förstå att klockan ringde tog sin lilla tid bara det, var helt snurrig och borta i huvudet haha. Förstod ingenting. Men det var ju bara att bita i det sura äpplet och gå upp. Min grymma man kom dessutom med kaffe och rostat bröd till sängen så jag fick sitta där och vakna till liv i min egen takt. Guldvärt!
Nu sitter jag på jobbet och är ganska vaken. Inne på kaffekopp nr 2 och jag trodde jag skulle vara tröttare med tanke på imorse men det känns bättre nu. Nu ska jag plocka fram mitt lilla apotek (JA, jag känner mig som ett mindre apotek under smärtsamma dagar) så jag kan klara mig igenom dagen. Har sjukligt ont nere till vänster i magen och det strålar ut i ljumsken, ner i låret och vidare ner i vaden. Hemskt att det inte ska räcka med att endometriosen förstör magen, den ska förstöra benet också!
Men bortsett från min hemska morgon och att jag är ganska sjuk idag så är jag faktiskt glad och taggad. Ska bli så roligt att träffa alla kusiner och mamma sen :) en jobbdag att klara av först bara, har ett bra schema så dagen går nog fort!
Kaffe i ena, medicin i andra. Snart ska nog den värsta smärtan försvinna hoppas jag :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar