Hej på er. Ska snart lägga mig tänkte jag, efter en skön fredag. Nu är det äntligen helg!
Just det. Tänkte ge er en liten update på endometriosfronten....Fick ett telefonsamtal från min doktor förra veckan nämligen och det har skett lite förändringar gällande min behandling. Hon berättade det för mig redan då i telefon, men rent praktiskt har jag inte gjort några ändringar förrän idag. Idag är nämligen dagen det skulle ha varit dags för sprutan om allt hade varit som vanligt, sprutan som sätter kroppen i klimakteriet ni vet. Men faktum är att jag (tydligen) ska sluta med sprutan. Den har så mycket biverkningar på lång sikt att min läkare inte tycker det äf värt det. Hon menade att det HADE kunnat vara värt det om jag i nuläget varit helt smärtfri och helt hade sluppit smärtstillande osv men att det inte är värt eventuella framtida komplikationer i form av exempelvis benskörhet, när medicinen ändå inte tar bort smärtan helt. Jag har ju fortfarande ont nästan varje dag även om smärtan mestadels är på en hanterbar nivå. Så från nu ska jag inte ta några fler sprutor, ingen mer nässpray. Kroppen ska helt enkelt UT UR klimakteriet och back to normal. Hur det känns för mig? Jag är livrädd. Verkligen rädd alltså, om jag ska vara helt ärlig. Medicineringen jag haft sen mars förra året (alltså "klimakteriemedicinerna", först nässpray och sen sprutan) har varit den medicineringen som funkat absolut BÄST på mig av det jag testat hittills. Visst har jag ont så gott som varje dag och visst har biverkningarna varit riktigt vidriga emellanåt men jag har åtminstone sluppit den allra värsta smärtan (bortsett från spruckna cystor, den är snäppet värre) - nämligen smärtan vid mens. Jag har gått så länge utan nu att jag på riktigt är rädd för att det ska dra igång igen, jag är rädd för just DEN smärtan och jag är rädd att mitt "vanliga" onda kommer bli värre när kroppens östrogenproduktion sätter igång igen. Jag är rädd, helt enkelt. Terrified. Men det var ju bara en tidsfråga (man ska inte stå på klimakteriemedicin för lång tid oavsett om effekten hade varit perfekt, då hade jag dock kunnat ha kvar den längre) så jag får stoppa rädslan åt sidan och se vad som händer. Det kanske blir jättebra det här, eller hur? Ska till doktorn inom en månad för att diskutera hur vi ska fortskrida så det vet jag inte ännu. Det enda jag vet är att injektionsbehandlingen ska avvecklas och därför har jag alltså inte tagit min spruta idag som jag annars skulle gjort. Det kommer uppdatering om hur fortsatt behandling kommer att se ut så fort jag har varit hos doktorn och vet det själv. Det är jag också lite rädd för, mitt läkarbesök. Det börjar bli lite ont om alternativ kvar så att säga. Men så ser det ut just nu iaf - jag ska fortsätta med smärtstillande som vanligt och ut ur klimakteriet. Jag ska tillbaka till det normala för någon i min ålder helt enkelt fast med mina vanliga smärtstillande som komplement. Tills jag träffat doktorn.
Nog om det för tillfället och till något roligare - nämligen helgen. Imorgon har jag planer och det första som står på agendan är förmiddagsyoga. Klockan 11-12.30 ska jag köra och jag känner mig sååå taggad! Men behöver lite sömn innan så godnatt på er :)
This pic makes me happy, det var så mysigt att pussa hästarna förra helgen bör jag var hemma =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar