Det har varit så mycket de senaste veckorna i mitt liv. Så fort jag börjar vänja mig vid en händelse, eller börjar gå vidare från något jobbigt som hänt, så händer det något nytt. Åtminstone är de så det känns. Vissa saker har säkerligen varit mitt fel, medan andra händelser legat helt i andras händer. Grejen är att jag är trött på det. Jag är trött på alla händelser. Jag är trött på att en kort period av glädje nästan alltid ska kantas av en längre period av frustration, arghet eller tårar. Japp det är jag trött på. Vissa saker har, som jag nämnde, säkert varit mitt fel. Och det kan jag acceptera. Eller acceptera kanske är en överdrift, jag får helt enkelt skylla mig själv i vissa lägen. De är de andra situationerna jag är trött på. Situationerna som inte är mitt fel. Som inte jag kan hjälpa. Jag är helt enkelt trött på att saker jag absolut inte kan göra något åt, ska behöva påverka mig negativt.
Så därför tänker jag inte tillåta sånt att hända mig mer. Jag tänker vara stark. Jag tänker vara självständig. Jag tänker till och med vara självisk. Och mest av allt tänker jag försöka intala mig själv att jag förtjänar bättre. För det gör jag, egentligen. Men jag kan ha förbannat svårt att inse det. Oftast är det lättare att tänka att det är mig det är fel på. Att jag förtjänar att dåliga saker händer mig, oavsett om det är saker jag kan påverka eller ej. Jag måste sluta tänka så. Jag måste vara stark nu, vara stark och tänka på mig själv. Nu ska oturen vända.
jag tror att jag måste lära mig att se mig själv ur andras ögon. att se det positiva i mig som andra säger. att jag är bra, duktig, omtänksam, snygg, snäll, stark, ung. att jag är bra på det mesta jag försöker mig på. det är sånt jag får höra av andra. jag önskar bara att jag kunde se det själv. och uppskatta det.
Med dessa ord säger jag godnatt och välkomnar morgondagen. Morgondagen är ju trots allt den första dagen av resten av mitt liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar