.

.

måndag 1 februari 2016

I hope the wound heals, but it never does


Sitter i soffan och har precis klippt katternas klor. Eller ja, en och en halv katts klor blev det. Hela Moltas fötter gick utan problem och sen var det dags för utmaningen - Lexi. Ända sen hon kom har hon avskytt när man klipper hennes klor - inte framklorna, dom går även om hon blir arg. Men klorna på bakfötterna är katastrof alltså. Hon blir så förbannad, en riktig bitch. Och det blir bara värre för varje gång, det är nästan som att hon får ont när eller man klipper dom bakre. Så idag fick vi köra hälften och vänta med resten till imorgon. Det var liksom ingen idé att ge sig på bakfötterna, när hon blev fly förbannad redan vid framfötterna. Men varför gör hon såhär??? :(( det gör ont i mammahjärtat :(


Min sura lilla älskling <3

Annars då....yogan gick bra och jag svettades som aldrig förr! Man blir seriöst svettig på ett sätt jag aldrig tidigare upplevt, kläderna (det lilla man har på sig = cykelbyxor och sportbh) får alltså HÄNGAS UPP PÅ TORK efteråt innan jag lägger dom i tvätten för att dom är så blöta...... Helt sjukt. Det är tur alla blir lika svettiga, annars hade det känts lite...stelt haha. Gött med träning iaf, nu är jag dock helt slut i min lilla kropp haha. Och samtidigt sjukt nöjd och stolt över att jag gick och körde ett såpass brutalt pass trots att jag inte mådde bra. Grym är jag! När jag var klar blev det direkt till Apoteket, kändes inte toppen att gå in dit helt svettig men förhoppningsvis gick det att förstå (utifrån mina kläder) att jag hade tränat haha. Sen åkte jag hem, duschade åt, klippte klor och nu sitter jag här.


Ett smile på att jag är grym. Nu ska jag kolla lite serie så hörs vi innan jag sover sen!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar