Funderare

Det var svårare att sova än vad jag trodde. Och inte för att jag inte är trött, tro mig, ögonen bara klipper. Utan för att jag har så mycket tankar i huvudet.

Jag har alltid varit en funderare. Jag tänker, analyserar och funderar. Det är en både bra och dålig egenskap, det där med att vara en funderare. Bra, för att det är skönt att tänka, jag lär mig otroligt mycket om mig själv och växer som person av att tänka och jag älskar att tänka. Dåligt, för att tankarna ibland tar övertaget och det slutar med att jag överanalyserar saker och får dem att kännas värre än vad de kanske är.

Men en funderare kommer jag alltid att vara och just nu är det mycket som rör sig i mitt huvud. Bra saker, och dåliga saker. Måste sortera in dem i olika fack och ligga och tänka lite innan jag somnar. Men först av allt ville jag bara skriva av mig lite.

Hittills har jag mest tänkt på livet, och min downperiod som har känts lite lättare på senaste. Och vet ni vad jag har kommit fram till? Att det bästa med att ha en downperiod är att man uppskattar småsaker så otroligt mycket mera. En komplimang, en bra jobbdag eller en rolig utekväll kan jag leva länge på. 

Och en annan bra sak med en downperiod är att jag faktiskt upptäckt att människor bryr sig. Bryr sig om mig. Att jag faktiskt är viktig, att jag gör någon skillnad i dessa människors liv. Annars skulle dom inte brytt sig. Och att veta att man är viktig, älskad och faktiskt gör skillnad - det är den finaste komplimangen man kan få. Åtminstone enligt mig. 

jag bryr mig också om människor. Ofta bryr jag mig t.om för mycket och om helt fel personer. Det måste jag bli bättre på.

Jag har ångrat mig angående att tänka klart innan jag sover. Under mitt skrivande här har jag nämligen hunnit tänka samtidigt, jag har tänkt på det jag skrivit om. Så nu vill jag bara sova. Sova, med den fantastiska känslan i kroppen. Känslan av att jag är viktig. Att människor bryr sig. Jag glömmer bort det ibland. Att jag är viktig, om inte för mig själv så är jag åtminstone viktig för vissa andra. Så den känslan ska jag sova med. Powerkänslan. Jag är viktig!!

Men innan jag sover vill jag egentligen skriva hur mycket jag älskar alla och vilka och tacka många som stöttat mig när jag förtjänat det som minst, men då skulle jag få skriva en hel bok så istället skriver jag bara - tack, jag älskar er, ni vet vilka ni är och utan er skulle jag fortfarande varit som allra längst ner, tack vare er är jag på väg framåt. Livet börjar kännas lättare. Inte enkelt. Det blir det nog aldrig. Men lättare än för några veckor sen. Så tack. Ni är guldvärda.