Godmorgon på er. Och glad midsommar får jag väl även passa på att säga eftersom det är midsommar idag. Idag är jag, som ni märker, uppe tidigt. Ska nämligen iväg på bröllop i Småland idag och det tar ju ett tag att åka dit så man får ju gå upp liksom. Kommer nog stendäcka i bilen dit men det får va lugnt :)
Tänkte passa på att berätta lite om min endometrios nu när jag är inne på datorn. Eftersom att människor alltid är så jävla nyfikna så får jag väl passa på att stilla nyfikenheten. Endometrios är iaf en kronisk livmodersjukdom som innebär att livmoderslemhinna, endometrie, har hamnat på fel ställe i kroppen. Det kanske var en luddig förklaring. Men livmoderslemhinna ska ju finnas I livmodern och för personer med endometrios har det av någon anledning hamnat livmoderslemhinna på andra ställen också, exempelvis runt tarmar, äggstockar och andra ställen i magen. I vissa extremt sällsynta fall har man även sett endometrioshärdar i lungorna.
Att slemhinnan hamnar på fel ställe, ja det kan man väl acceptera. Det gör ont men det får vara överkomligt. Det hemska i situationen är när det är dags för "tjejveckan". Under denna vecka är det nämligen livmoderslemhinnan som blöder. Och för oss, som har livmoderslemhinna löst i magen och inte bara i livmodern - ja då blöder det helt enkelt på fler ställen. Vilket såklart innebär en smärta utan dess like. Vid vanlig mens åker ju blodet ut ur kroppen, men den slemhinnan som satt sig på fel ställe har ju inget ställe att blöda ut genom så det blöder helt enkelt rakt ut i magen på det stället slemhinnan sitter. Och det gör, som givet, jävligt ONT.
Symptomen vid endo kan vara väldigt diffusa. I snitt tar det ca 8 år att få rätt diagnos då symptomen lätt förväxlas med andra symptom. Många får diagnosen IBS (irriterad tarm) eller liknande innan man slutligen kan komma fram till att det är endometrios man har. De typiska symptomen för endo är ont i magen (såklart), urinvägsinfektionskänsla, extrem mensvärk (ni vet så extrem att man kanske inte kan ta sig ur sängen eller att man spyr av smärta), allmän sjukdomskänsla, nedstämdhet, extrem trötthet mm. Man kan även ha svårt att bli gravid. Googla symptom om ni är intresserade.
Endometriosen är en väldigt personlig sjukdom - någon kan ha endo utan att märka av det medan vissa får åka till sjukhuset titt som tätt. Jag ligger väl någonstans i mitten. Har ont i magen i princip hela tiden och äter smärtstillande mediciner för att fungera normalt och slippa smärtan. Skönt sätt att bli av med smärtan, genom att bara ta en tablett. Problemet är att stark smärtstillande medicin kan vara beroendeframkallande så det blir ju ingen vinst i längden. Men ibland måste man göra vad man måste. Endon är en kronisk sjukdom som sagt, vilket innebär att den finns i kroppen hela tiden. Den går inte att bli frisk ifrån. Men, man måste däremot inte ha symptom hela livet. Många blir friskare efter exempelvis en graviditet, eller av operationer alternativt av rätt hormonbehandling. För det får man ofta ta, mot endometrios - hormonpreparat. Jag har inte riktigt förstått varför men det ska tydligen vara bra att försätta sin kropp i tidigt klimakterie och man får därför ofta äta mediciner som sätter kroppen i klimakteriet. Jag har ännu inte behövt äta såna jobbiga hormonpreparat och hoppas på att slippa. Värt att nämna kan vara att om du äter hormonmediciner som sätter kroppen i klimakteriet så återgår kroppen till normalt ifall man slutar med medicinerna - man tar alltså inte bort möjligheten att bli gravid utan behandlingen är temporär.
Nu orkar jag faktiskt inte skriva så mkt mer, jag tror jag har fått med det mesta. Det värsta för mig med endon är SMÄRTAN + min "allmäna sjukdomskänsla" som är vanligt - jag känner mig alltså aldrig riktigt frisk i kroppen. Dessutom är jag nuförtiden trött nästan hela tiden. Och som pricken över i får jag ofta livmoderinflammationer och måste äta jobbiga penicillinkurer som min kropp inte tål. Jag spyr helt enkelt av det penicillinet. Har hittills haft tre livmoderinflammationer bara i år som jag fått penicillin mot och säkert ännu fler som jag inte kollat upp. Men sånt är livet. Vardagen fungerar och jag är väldigt bra på att dölja sånt jag inte vill att människor ska veta, så folk som inte vet att jag har endo skulle aldrig märka det. Jag får helt enkelt saker att fungera. Jobb, skola och sånt. Och det är jag glad över att jag kan. Tycker synd om dem som är så sjuka att de inte kan sköta sitt jobb ordentligt tex. Och jag hoppas innerligt att min sjukdom aldrig aldrig blir så brutal. Då kommer jag liksom inte orka.
Men nu ska jag faktiskt göra mig iordning lite innan bilen styr mot Småland. Kommer bilder idag eller imorgon från bröllopet I guess, åtminstone på min outfit haha :) vi hörs senare. Puss
Bjuder på en gammal bild på mig. Här var jag inte nykter haha.
