hemsk dag.

Godkväll mina vänner. Eller nästan godmorgon till mig som vaknat upp först nu. Ja nu ska jag berätta för er om min hemska dag idag.

Det är nämligen så att jag äter en medicin som jag gjort i ganska många år. Medicinen har egentligen ingen större betydelse för mig längre så när den tog slut häromdagen tänkte jag helt enkelt inte att det var särskilt bråttom att hämta ut ny. Det fick jag ångra idag haha. Har iaf varit utan medicinen i ett par dagar och det har gått över förväntan. Jag är helt medveten om att man kan få s.k utsättningssymptom av att sluta med en medicin såpass tvärt men jag har knappt haft biverkningar alls vilket har gjort att jag inte haft någon brådska att hämta ut ny medicin. Det fick jag ångra idag. Plötsligt kom alla biverkningar på samma gång. Imorse när jag vaknade så var jag snurrig. Tänkte inte något särskilt på det men sen kom alla andra effekter som ett brev på posten. Jag har frusits och svettats om vartannat, febern har varit framme, mat har varit omöjligt att få i sig för den har varit nere och vänt i magen innan den kommit upp igen och jag har varit yr. Jag har varit illamående, trött och påsarna under ögonen har varit ett faktum. Mardrömmarna inatt har varit utan dess like och allt detta tack vare ett tvärt avbrott av 200 mg preparat om dagen. Det är ganska sjukt. Att så små mängder kan påverka en kropp så mycket. 

Jag hade tänkt genomlida detta hemska i några dagar till för att sedan slippa medicinera helt och hållet. Ser ingen anledning i att ta tabletter som jag egentligen inte har någon nytta av så egentligen hade det enklaste varit att bara må skit i en dag eller två och sedan inte behöva ta dem mer. Men, jag ska skriva tenta på fredag och om jag ska må såhär fram tills dess så kommer ingenting att fastna, minnet kommer vara helt suddigt och jag vet inte ens om jag skulle kunnat ta mig till tentasalen. Så jag fick fint vänta tills jag hade en stund med lite bättre mående och då fick jag knalla iväg till Apoteket och hämta ny medicin. Helvetes fan, jag som hade kommit så långt.

Och nu är klockan 20.10, medicinen har börjat verka och utsättningssymtomen är så gott som bortblåsta. Huvudet är med i matchen igen och illamåendet är ett minne blott. Det är så sjukt, att så små mängder av något kan göra så mycket.

Nu har jag iaf bestämt att jag ska sluta med dessa mediciner, men jag ska göra det på rätt sätt, dvs jag ska trappa ner utifrån ett nertrappningsschema för att slippa hemska biverkningar. Och jag ska börja på lördag, när tentan är skriven. Jag vill helt enkelt sluta med, eller åtminstone ta bort onödiga, kemiska preparat i min kropp. Så dessa ska trappas ut och jag vill även få ordning på min mage så jag kan bli av med värktabletter. 

Tur de finns solglasögon som kan dölja hemska ringar ..:)