ligger i min säng, klockan är 00.24. jag ska snart sova. skulle sovit för längesedan men jag behöver prata lite med mamma. pratar fortfarande med mamma, men snart ska jag sova istället. idag kraschade jag lite, jag är helt enkelt sån har jag insett. vissa dagar när jag kommer hem typ från jobbet och kan slappna av och låta alla tankar flöda fritt så bryter jag ihop litegrann. När jag gör annat, tex jobbar måste jag fokusera och då känner jag inte av det på samma sätt så ja, ibland när jag kommer hem bryter jag ihop lite. Idag var en sån dag. Det har helt enkelt blivit för mycket för lilla mig på senaste tiden och ja, idag släppte jag garden och kände efter...eller något i den stilen. Så hela kvällen har i princip ägnats åt att vara ledsen och sen åkte jag ut på en sväng i bilen med mig själv och rensade huvudet lite. Välbehövligt. Nu känns det lite bättre och jag vet i teorin att jag faktiskt har det bra och är lyckligt lottad, att vissa saker jag blir ledsen av inte ens förtjänar min energi och att vissa människor inte förtjänar mina tårar, men ibland, i praktiken är de lite svårt att komma ihåg det. Så jag behövde nog en sån här dag, en dag att bryta ihop.
Nu ska jag sova iaf, är helt trött i huvudet. Det är fascinerande kan jag tycka, att man kan bli SÅ himla trött av att vara ledsen. Det tar SÅ mycket energi. Energi som förtjänas att lägga på roligare saker.
Imorgon är det ny dag - nya tag och jag hoppas att det kommer att bli en bättre dag. Nej, fel - imorgon ska bli en bättre dag för imorgon ska jag fokusera på allt positivt jag har i mitt liv, fokusera på mina fantastiska vänner som förtjänar det och på min pojkvän. Och mamma. På dom som faktiskt betyder något.
Och jag måste bara avsluta med att skriva här att Jessika är den absolut bästa vännen jag har. Kommer alltid att vara. Det är så skönt att veta att man alltid har henne där, bara ett telefonsamtal bort, och att allt alltid är som vanligt mellan oss. Att vi alltid ställer upp för varandra, finns för varandra. Och att vi inte behöver höras varje dag för att uppehålla vår vänskap. Den finns alltid där. Jessika är helt enkelt min bästa vän och det kommer hon alltid att vara, även om vi så skulle bo på helt olika delar av världen.
Bjuder på en liten bild från jobbet häromdagen. När jag hade flätor en stund (hade tråkigt). Det var väldigt uppskattat och jag är tydligen "jättesööööt" i flätor. Synd att jag inte är tio år och kan ha det oftare för det är faktiskt sjukt bekvämt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar