Hej på er. Denna tisdag börjar lida mot sitt slut och snart är det dags för mig att sova. Haft en okej men ganska så tråkig dag om jag ska vara helt ärlig. Först skola med opponentskap och sen har jag inte gjort så mycket mer faktiskt, haha.
Jaja, får passa på att ha såna dagar när jag har tid för det, blir en intensiv vecka nästa vecka med examination och all nervositet inför det. Även morgondagen + torsdag kommer nog vara rätt så intensiva dagar då jag ska få packat det sista imorgon och sen på torsdag är det flytt. Full rulle med andra ord. Får ta helgen till att slappna av för då är förhoppningsvis det mesta flyttat + att jag behöver avslappning inför nästa vecka.
En bild från imorse med min lilla älskling. Han sover ALLTID så på morgonen (vi delar kudde) och Lexi sover nere vid mina fötter. Älskar det. Mysigaste som finns.
Märks det att jag är nervös, förresten? Utifrån texten ovan menar jag? Inte texten till bilden alltså, utan den andra texten. För jag är nervös. Är så nervös att det nästan är ohälsosamt haha. Det släpper stundvis men sen kommer det tillbaka igen. Åh. Jag tycker inte om att vara nervös. Men är så in i helvete nervös inför måndag!!! Inte för examinationen i sig, förvånansvärt nog. Trots att jag muntligt ska försvara min uppsats känner jag mig inte så nervös för själva examinationen. Nej jag är nervös inför själva bedömningen. Kommer uppsatsen bli totalsågad? Kommer vi behöva göra om allting? Kommer vi bli underkända? Eller kommer vi (som de allra flesta får göra efter examinationen enligt föreläsaren idag) bara behöva göra ett par småjusteringar och sen bli godkända? Jag vet inte riktigt. Jag vet inte alls.
Det är farligt det där med att börja läsa andras uppsatser, då börjar man jämföra sig. "Dom har skrivit om det, varför har inte vi skrivit om det?" eller "deras uppsats är mycket längre än vår, har vi skrivit för kort?" eller kanske helt tvärtom "deras uppsats är mycket kortare än vår, har vi skrivit för långt?" Hjärnkontoret sätter igång för fullt och det är svårt att slappna av. Så ja jag är nervös. Jag är nervös över hur vår uppsats kommer att bedömas av examinatorn. Jag är nervös över att behöva skriva om allting från början. Jag är nervös över att uppsatsen inte håller måttet. Jag är nervös. Och mest av allt är jag arg på mig själv för att jag är så ohälsosamt nervös och ångestfylld. Varför har jag så stora krav på mig själv? Är det verkligen hela världen att behöva skriva om halva uppsatsen? Går jorden under? NEJ vore det korrekta svaret, jag vet det, jag förstår det, jag ÄR smart. Men i min värld är svaret tyvärr ja. Det vore hela världen, det vore hemskt att behöva skriva om halva uppsatsen. För det är så det är att leva med prestationsångest.
Som sagt - nervositeten kommer och går. Nu får jag försöka trycka bort den för ikväll och gå och lägga mig så får den komma tillbaka imorgon (helst inte men det går inte att göra så mycket åt haha). Imorgon ska jag inleda dagen med att fortsätta skriva på opponeringen tillsammans med Sevgi. Vi ska mötas upp på Espresso House och göra pluggtimmarna till en mysig stund. Alltid lika trevligt. Och framförallt nu, jag kan verkligen behöva diskutera min nervositet med någon som förstår mig. Någon som är i samma situation, men som kanske inte är nervös på samma sätt. Någon som kan lugna mig. Godnatt på er.
Det är farligt det där med att börja läsa andras uppsatser, då börjar man jämföra sig. "Dom har skrivit om det, varför har inte vi skrivit om det?" eller "deras uppsats är mycket längre än vår, har vi skrivit för kort?" eller kanske helt tvärtom "deras uppsats är mycket kortare än vår, har vi skrivit för långt?" Hjärnkontoret sätter igång för fullt och det är svårt att slappna av. Så ja jag är nervös. Jag är nervös över hur vår uppsats kommer att bedömas av examinatorn. Jag är nervös över att behöva skriva om allting från början. Jag är nervös över att uppsatsen inte håller måttet. Jag är nervös. Och mest av allt är jag arg på mig själv för att jag är så ohälsosamt nervös och ångestfylld. Varför har jag så stora krav på mig själv? Är det verkligen hela världen att behöva skriva om halva uppsatsen? Går jorden under? NEJ vore det korrekta svaret, jag vet det, jag förstår det, jag ÄR smart. Men i min värld är svaret tyvärr ja. Det vore hela världen, det vore hemskt att behöva skriva om halva uppsatsen. För det är så det är att leva med prestationsångest.
Som sagt - nervositeten kommer och går. Nu får jag försöka trycka bort den för ikväll och gå och lägga mig så får den komma tillbaka imorgon (helst inte men det går inte att göra så mycket åt haha). Imorgon ska jag inleda dagen med att fortsätta skriva på opponeringen tillsammans med Sevgi. Vi ska mötas upp på Espresso House och göra pluggtimmarna till en mysig stund. Alltid lika trevligt. Och framförallt nu, jag kan verkligen behöva diskutera min nervositet med någon som förstår mig. Någon som är i samma situation, men som kanske inte är nervös på samma sätt. Någon som kan lugna mig. Godnatt på er.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar