Sovdags alldeles strax. Utan min lilla sessa som inte är hemma eftersom vi hade visning idag. Som tur är trivs hon som fisken i vattnet hos Ozcars mamma och när vi lämnade henne märkte man att hon kände igen sig för hon var inte det minsta blyg utan började springa runt som en galning direkt. Underbara älskade lilla katt, imorgon efter skolan ska hon hämtas och sen tänker jag aldrig aldrig lämna bort henne igen förrän New York i juni. Saknar henne så mkt när hon är borta. Min bebis <3
Kollat klart GG för idag och ska strax lägga mig. Ska borsta tänderna och sånt där tråkigt först och har även gjort en koksaltlösning för mitt öga så får se om det kan göra det lite bättre. Imorgon blir det skola 10-16.30 och sen ska jag hämta Lexi och kanske plugga lite om jag orkar. Inga planer alls förutom att hämta kissen.
Men det ska bli skönt, är så jäkla trött hela tiden alltså. Sjukt störande. Skulle nog lätt kunna sova ett dygn om jag fick. Det är dom jävla Tramadolens fel och kanske lite vitaminbrist men vitaminbristen kan jag åtminstone göra något åt. Smärtan ska jag dock också testa en ny metod emot - nämligen TENS. Transkutan elektrisk nervstimulering = någon form av nervstimulering via elektroder man sätter på magen som ska hämma smärta. Måste bara träffa en sjukgymnast först så jag kan få lära mig hur en sådan används, hur elektroderna sätts och hur man doserar etc. Man doserar genom att trycka på en liten dosa som är sammankopplad med elektroderna men jag vet inte hur stark dosen ska va och hur ofta. Men eftersom jag är jävligt less på smärta nu så tänker jag ringa en privat sjukgymnast på egen hand istället för att vänta på en tid ifrån landstinget. Har inget större förtroende för dom längre och jag kan inte fortsätta med dessa höga tramadoldoser, då kommer jag dö. Eller åtminstone fortsätta bli tröttare och tröttare. Men det är ju det enda som hjälper som smärtlindring, tyvärr.
Så nu tänkte jag ge TENSen en chans och hoppas den hjälper superbra så jag kan börja trappa ner och eventuellt sätta ut tramadolen och äta åtminstone någonting lite svagare som citodon eller treo comp. Kanske t.om kan räcka med panodil och diklofenak. Vore ju drömscenariot. Just nu äter jag alla ovanstående förutom citodon...Ja ni ser ju, jag låter som ett apotek och så ska man inte behöva ha det när man är 21 pga smärta. Jag vill inte ha det så iaf. Jag trodde det skulle va grymt skönt att bara ta en tablett eller tio och slippa smärtan och FINE det hade varit fantastiskt, amazing - IFALL det inte var såna biverkningar.
Deflesta biverkningarna kan jag ta eller tycker är helt okej, men just det där med tröttheten (snackar extrem trötthet, utmattning, gå-in-i-väggen-trötthet) är något jag inte klarar av. I söndags tex. Somnade sent på lördagen och sov till typ tolv på söndagen. Sen var jag uppe i två timmar och sen var jag dödstrött igen och sov hela dagen till typ klockan sex igårkvöll. Sen var jag vaken några timmar och somnade runt två igår natt och var ändå trött när jag skulle upp vid åtta imorse. Och som jag förklarade förut var jag ju ledsen också så jag sov några timmar till - till halv tolv idag. Så mycket ska man inte behöva sova eller ens kunna sova. Menjust nu är det en biverkning jag får stå ut med. Konstant trötthet. Somnar överallt. I skolan, bilen, överallt. Så ni kanske förstår varför Jag vill käka d-vitamin och trappa ner opioid-tabletterna? För denna kroniska trötthet SUGER. Vissa dagar är det bättre såklart. Och med bättre menar jag att jag orkar hålla mig vaken en hel skoldag för att sen sova några timmar när jag kommer hem innan jag orkar göra något. Men det är ändå inte okej att ständigt vara trött.
Nu ska jag ta min kvällsmedicin speaking of mediciner och sen sova. Blev ett långt och personligt inlägg vilket inte var min plan. Men varför ska jag behöva vara tyst? Varför ska jag skämmas? Varför ska jag inte kunna skriva om mina mediciner när jag är sjuk? JAG HAR INTE BETT OM ATT VAR SJUK OCH HADE HEMSKT GÄRNA SLUPPIT. Ibland behöver jag skriva av mig. Och då blir inläggen personliga. Men vilka är ni att döma (om ni nu ens dömer mig)? Det är mitt liv och jag är sjuk och jag måste äta medicin. Det är min verklighet just nu. Tyvärr. Och inget jag ska behöva vara tyst om. Eller skämmas över. För jag valde inte själv att bli sjuk.
Saknar denna så mkt. Hon gör allt lite lättare när jag inte mår bra och hon sover med mig när jag är sjuk och hon kommer till mig å gosar när jag är ledsen. Hon är fantastisk.
Hörs imorgon sötnosar. Pusspuss
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar