Om ni klickat er in här för att läsa positiva tankar och ord så säger jag bara stopp. S.T.O.P.P. Klicka bort och kom tillbaka senare. För detta kommer inte bli något positivt inlägg och därför ger jag er valmöjligheten redan nu.
Jag vet inte vart jag ska börja. Eller egentligen vad jag ens vill ha sagt. Men jag behöver få ur mig lite, skriva lite. Känner mig like a mess just nu. Energilös, håglös och allt känns...grått. Och jag vet faktiskt inte varför. Jag pratar inte bara fysisk energi utan även mental. Min hjärna, mitt huvud och hela jag är helt slut.
Jag önskar att jag hade energi, att jag orkade gå till gymmet och tighta till min numera uppsvullna kropp. Jag önskar att jag vaknade på morgonen och kände "vilken underbar ny dag". Jag önskar att jag orkade hålla igång en hel dag från utan att behöva lägga mig att vila. Jag önskar att huvudvärken försvann, att den där känslan av att vakna på morgonen med ett alldeles tungt huvud kunde vara borta. Jag önskar att jag orkade experimentera med kosten, att jag orkade äta sådär grönt och fint och fullt med frukter som man alltid ser på Instagram. Jag önskar att jag kunde vara en sån där person som inspirerar andra och som alltid ser sådär fräsch ut att man bara tänker WOW. Jag önskar helt enkelt att allt kunde kännas lite roligare, att jag kunde vara lite piggare och att livet skulle kunna sluta gå i grått.
Men just nu är det inte så. Just nu är det mesta lite tråkigare, lite jobbigare och varje dag känns som att uthärda ett mindre krig. Jag vet inte varför. Men jag tror att det senaste halvåret har varit lite för intensivt för mig och att jag helt enkelt får ta smällen nu. Att jag gått på autopilot och nu tog batteriet slut. Det är svårt för mig att acceptera att mina energidepåer inte längre är lika fulla som tidigare och jag har svårt att acceptera att jag kanske inte kan hålla samma tempo som förr. Och då blir det såhär. Jag har kraschat. Ganska så brutalt denna gång, har kraschat lite titt som tätt tidigare när kroppen inte orkat men nu känner jag att det har gått hela vägen upp till huvudet. Jag kan inte koncentrera mig som jag brukar, mitt minne är inte i närheten av fotografiskt på samma sätt som tidigare och min förmåga att formulera mig i skrift är borta. Jag har helt enkelt tappat det.
Jag hoppas djupt och innerligt att det är "Lisa-som-håller-på-att-bli-sjuk" som skriver detta inlägget och att mitt lilla förråd av reservenergi som brukar finnas där slås på snart igen. Men just nu, just idag, är det så här jag känner och jag kan (orkar) inte göra ett dugg åt det. Förhoppningsvis leder mina 290240129040 timmars sömn de senaste dagarna till att livet kommer tillbaka till mig och att jag snart blir mig själv igen men just nu, just idag, är känslan inom mig precis som jag beskrivit ovan. Grå. Energilös. Trött.
Tur att dessa två finns.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar