Idag på min praktik fick jag göra något jag verkligen har svårt för. Något jag tycker är lite jobbigt. Jag fick ha ett patientsamtal via telefon. Skulle ringa patienten och meddela hen några saker och min handledare tyckte det var bra om jag ville ringa. Så det gjorde jag.
Tycker det är jättejobbigt egentligen, att överhuvudtaget ha ett sånt samtal. Men jag antar att det är en vanesak. Min handledare tycker att jag är otroligt duktig på allt runt patienten med sprutor, venprover, såromläggning och patientkontakt IRL mm, men hon vet att jag tycker det är lite jobbigt just med patientsamtal över telefon. Så hon tyckte det var bra om jag ville utmana mig själv och ha ett sånt samtal idag. Så det hade jag. Och det gick bra.
Tycker själv det är bra att få öva på sånt jag tycker är lite jobbigt så att min handledare föreslog det var ju en toppenidé. Det är ju så man lär sig - genom att öva på sånt som man tkr är jobbigt! Hon är verkligen en grymt bra handledare. En handledare ska enligt mig vara snäll, berömma och visa uppskattning när jag gör något bra, men samtidigt våga ge mig lite utmaningar och finnas som ett stöd vid dessa utmaningar. Efter mitt samtal reflekterade vi lite om vad som gick bra i samtalet, vad jag kan tänka på till nästa gång och hur det kändes att ha samtalet. Det var också jättebra, att få reflektera över samtalet efteråt och få tips och råd samt uppmuntran och beröm för att jag gjorde något jag tycker är jobbigt. Ja, hon är grym helt enkelt!
Bild från min förra VFU.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar